2009

RÖDLACK & BLÅLJUS

 

 

Programbladet för Rödlack & Blåljus

Nu är teaterföreningen klar för utryckning

Skruvade komedin "Rödlack & blåljus" är Robert Liewendahls första pjäs som utspelas i nutid.

Yttre ramen är en brandstation i dag, men mycket är nostalgiska återblickar på brandkårsfester förr.

TEATER Med "Rödlack & blåljus" förlägger regissören och författaren Robert Liewendahl för första gången en pjäs i nutiden. Scenen är en brandstation på Åland, "vilken som helst", och pjäsen utspelar sig i omklädningsrummet.

Som en röd tråd löper förberedelserna för en modern version av de brandkårsfester i Badhusparken som var så populära på 1950- och 1960-talet.

- Brandkårsfesten betydde mycket i min ungdom, och jag har goda kontakter med brandkårister som ställt upp vid översvämningar i vårt hus, säger Robert Liewendahl.

Tramp på tårna

Idén att använda brandkåren som yttre ramen är något han mot den bakgrunden haft i många år.

- Det är en ny miljö som också ger nya möjligheter att leka med orden, säger han.

Som historielärare erinrar han också om det i Ålands historia betydelsefulla mötet på folkhögskolan 1917.

- Mötet hölls ju officiellt för att man skulle bilda brandkårer.

Liewendahl har försökt väva in en och annan historia och fyllt på med åländska aktualiteter.

- Det kan hända att man trampar någon på tårna, säger han och tillägger att det också dyker upp en hel del politiker i pjäsen.

Aktiva brandmän

För att författa pjäsen har Liewendahl läst ett antal åländska brandkårers historiker, men också barnböcker för att få lättfattliga förklaringar av hur det går till på en brandstation.

- Jag har också besökt räddningsverket i Stockholm och känner en hel del brandmän.

Är någon av aktörerna aktiv brandman?

- Janne Nordberg har varit med, och Johan Mansnerus som sköter ljus och ljud är utbildningssamordnare vid räddningsverket.

Skruvad komedi

Utan att avslöja för mycket om "Rödlack & blåljus" kan sägas att det är en skruvad komedi, där författarens galna infall avlöser varandra.

- Jag har inte varit rädd för rena buskisinslag, medger Robert Liewendahl.

Elegant väver han in kulturkrockar mellan stad och land, gammalt och nytt och olika generationer. I viss mån talar karaktärerna också åländska dialekter.

Vid sidan av det tokroliga skeendet på brandstationen ger författaren tjuvnyp åt synen på manligt och kvinnligt. Och visst ingår en del bensprattel också denna gång.

Vana skådespelare

En rutinerad skara aktörer bär upp handlingen med Maria Mäntylä som lokalvårdare, Guy Björkqvist som brandchef, Jan Nordberg som brandkapten och Annsofi Joelsson som brandkårsfestens arrangör i spetsen.

Stor scenvana har även Kenneth Johans som gynekolog, Gun Jansson som femme fatale och Daniel Dahlén som brandchefens son och arvtagare.

Övriga brandmän är Jonas Danielsson, Patrik Sundbäck, Anton Bergman, Joshua Marshall, Dennis Schåman och Robin Mattsson.

Föll med rödfärgen

Vid pressvisningen i går sa Liewendahl att de är nästan färdiga. Pjäsens framväxt har kantats av dramatik, då han en sen kväll föll från en hög stege rakt ner på golvet i stadshusets festsal.

- Jag höll på att måla en brandbil som hör till dekoren, så jag fick en stor burk med röd färg över mig. Det var inget nöje att tvätta bort det kring ögonen.

Dessutom fick han en del blåmärken både i huvudet och på kroppen, "men jag lever".

- Och det var ett styvt jobb att städa bort all rödfärg på golvet och det som stänkt uppåt väggarna.

Premiär är det på fredag, den 30 oktober.

Christer Carlsson
Ålandstidningen
 

 

Medverkande: 

Maria Mäntylä

Kenneth Johans

Guy Björkqvist

Jan Nordberg

Gun Jansson

Daniel Dahlén

Patrik Sundbäck

Jonas Danielsson

Annsofi Joelsson

Dennis Schåman

Joshua Marshall

Anton Bergman

Robin Mattsson

 


 

Manus, regi, scenografi: Robert Liewendahl

Koreografi: Elzbieta Söderlund, Patrik Sundbäck

Sånginstudering: Guy Karlsson

Ljus: Johan Mansnerus

Scenbyggnad: Ulf Schröder, Tom-Johan Schröder